Rubrik var det här ja

TJE! Tänkte skriva ett inlägg här för det var lääänge sen sist och jag har tråkigt haha! Jag har haft sämsta veckan någonsin i skolan pga olika saker men det ska nog bli bra tror jag. Imorgon är jag i alla fall ledig, så otroligt skönt! Fick världens lust att skriva sås nu, sås.

Ikväll ska jag träna, har inte kunnat träna så mycket sen jag fick börja med det för att jag blev sjuk direkt (lite surt sådär), men nu är jag igång igen och det är så jävla kul! Har nått målvikten så behöver inte gå upp mer, men har kvar två näringsdrycker som ska trappas ner en efter en när vi ser att jag inte går ner i vikt. Det känns konstigt att inte behöva gå upp i vikt nu, i åtta månader har jag kämpat för att gå upp till målvikten och nu när jag plötsligt ska stanna här så känns det jätteläskigt. Är rädd att gå upp mer, inte för att jag måste stanna precis på den vikten jag har nu men för att jag är så ovan vid det här. Försöker att inte tänka så mycket på det utan känna efter när jag är hungrig osv men det känns självklart svårare nu. Är ju inte helt frisk än så visst är det tufft att landa i det här nu, att acceptera att det är såhär min kropp ser ut när den mår som bäst, (fast vill ha mer muskler såklart haha), och att lära mig att lita på signaler. Det känns lite som att jag måste ha världens kontroll igen och inte äta nånting utöver målen typ för att inte gå upp mer nu, hoppas att jag kommer över de tankarna för det suger att gå runt och tänka på sånt hela tiden. Förut tänkte jag bara "äh jag kan äta det där, måste ändå upp i vikt", och nu tänker jag bara "får inte, kan inte, ska inte" även om det bara är typ ett äpple utöver maten. Suck! Men det går nog över.

Intresseklubben antecknar nu va? Det här inlägget går nog till historien som världens tråkigaste men det är min blogg så jag får vara hur tråkig jag vill! ;)

PUSS HEJ LEVERPASTEJ!

Inte långt kvar nu!

Helt underbart möte blev det! Hade gått upp bra och får börja träna nu! Näringsdryckerna ska vara kvar eftersom jag har lite vikt kvar att gå upp och jag får inte träna utöver innebandyn två gånger i veckan men ändå, har inte varit såhär glad på länge! Det känns som om jag äntligen får en belöning för allt slit, det känns som att det verkligen var värt allt! Jag är inte rädd längre för att nå min idealvikt som jag ska upp till, jag är inte ens rädd för att jag nu ska byta från mina fina behandlare till några på vuxenpsyk (eftersom jag fyller 18). Idag känns ingenting sorgset eller läskigt, allt känns bara BRA! Dock kanske det finns lite rädsla inför träningen på måndag eftersom jag har tappat alla muskler och kondition, men jag tror att alla har förståelse för det.

Men förutom att jag får träna så sa de att jag nu är i "steg 4" av behandlingen. Det betyder att det som är kvar är att gå upp det sista, jobba på självkänsla och psyke och förhindra att jag faller tillbaks. Det är mycket inriktning på att slå ut alla ätstörda tankar osv så att jag inte blir sjuk igen typ. Hela mötet sa min behandlare "nu är du nära" och grejer så allt känns bara så underbart nu! Efter att det nu har gått lite upp och ner de senaste veckorna och jag har känt att det tar sån tid och att jag aldrig kommer någon vart så känner jag nu att jag nästan är där, att jag nästan är frisk! Att få träna igen är ett av alla mål som jag har satt upp under behandlingen och att nu få göra det känns så stort. Det känns som att det är ännu en frisk sak som jag får göra, att jag kommer en bit närmare att vara mitt vanliga jag!

Nästa mål för mig blir att bli av med näringsdryckerna och få springa osv. Det där med att få löpa och så är väldigt nära, det får jag göra rätt snart, och näringsdryckerna kommer försvinna en efter en ju närmare jag kommer min slutvikt. Så, det är bara att fortsätta framåt nu och låta träningen vara min påminnelse om att det fan går att bli fri från den här jävla sjukdomen. Det går! Det trodde jag aldrig förut. När jag klev in på ätstörningenheten för första gången så var jag så sjukt skeptisk och tänkte att de aldrig skulle kunna ta bort äs från mig eftersom sjukdomen var en så stor del av mig då. ÅH ÄR SÅ GLAD NU! När jag tänker på hur jag låg och grät över att jag hade ätit någonting alls, när jag hatade mig själv för att jag var så tjock och när jag aldrig ville/orkade göra någonting annat än att sitta hemma och räkna kalorier. Den där tjejen som jag var då, hon som tränade för att förbränna och inte för att det är kul, den tjejen vill jag aldrig bli igen.

NU JÄVLAR! Ska äta maten, dricka näringsdryckerna och träna innebandy. Ska fortsätta kämpa tills jag är helt frisk och har gått upp allt som jag ska. Jag längtar till den dagen när jag kan säga "jag är friskförklarad". Den dagen då jag kan säga "jag brukade ha en ätstörning", den dagen då jag kan säga att jag vann över sjukdomen. Snart så!

Puss på er fina människor där ute, idag är en underbart fantastisk dag och på måndag är det jag som snörar på mig träningsskorna och börjar min resa mot en stark kropp - inte en benig!

FORTSÄTT SIMMA FOLKS

Hej Malin

Äter macka i bilen på väg till äsmöte. Är jävligt trött på den här vägen nu, fast mest är jag trött på den här sjukdomen! Blä. Men idag hoppas jag på att de i alla fall börjar prata lite om träning, förra gången stod vikten stilla så hoppas på en rejäl viktuppgång den här gången. Tror att det ska gå bra för nu går det bättre med lunchen osv!

På lördag har "björnarna" sin första match! DEN NI! Men jag skriver sen, det är så segt att skriva på mobilen. Puss hej leverpastej!

Btw, fan vad äcklig mackan ser ut hehehehehe blä men det är gott heho

Graf

Bloggar alltid på graflektionerna haha, så ni får typ bara se tråkiga bilder på saker jag gör på lektionen, YAY! Men nu håller jag i alla fall på att göra nintendo ds i illustrator (cool som jag är). Sörjer även att Julia ännu en gång försovit sig, bajsolle. Och ja....hejdå!

Kvar i nått jag lämnat

Jag skulle ljuga om jag sa att allt är bra, om jag sa att äs är borta helt och tankarna är friska.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag ser mig själv som vacker, eller ens duglig. Om jag påstod att jag inte känner mig dålig både på utsidan och som person.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag är stabil nu, att inga ord kan rubba mig. Om jag sa att samhällets sjuka ideal och vänners bantningar inte berörde mig alls.
Jag skulle absolut ljuga om jag sa att jag kan äta utan problem, om jag lekte att jag inte alls tror mig bli flera kilo tyngre när jag ätit en brownie.
Men jag skulle även ljuga om jag sa att allt är dåligt, att äs har övertaget och styr mitt liv.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag alltid känner mig ful. Om jag påstod att jag aldrig känner mig bra.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag alltid bryter ihop, att jag inte tål någonting och att jag låter andras livsstil ändra min.
Jag skulle speciellt ljuga om jag sa att det inte är lättare att äta nu, att jag fortfarande räknar kalorier och att jag aldrig kan äta mer än jag "måste".
Det gäller att alltid se båda sidorna av allt, att inte fastna i det som är kvar att jobba på utan att även se allt som man har klarat av. I mitt fall är det ingen fråga om att jag bara har lite kvar nu, för jag vill aldrig någonsin tillbaks till mitt gamla liv igen. Btw, förlåt för sämst uppdatering heho. Puss herå från fettorebb som trots tjockiskänslor ska äta på och gå upp det sista i vikt så hon får börja träna igen weho

Tidningsuppslag

YO! Jag har världens tråkigaste blogg heh. Men jaja, nu sitter jag på graf och gör tidningsuppslag! Imorse spillde jag fil över mig själv och soffan så fick byta om. Det var faktiskt hemskt, en tragisk upplevelse. Jag vet faktiskt absolut inte vad jag ska skriva nu tråkigt nog, Julia och jag är flummiga som vanligt på graflektioner men det ser inte ni så det var också ganska...ointressant... MEN! När Angelica kommer tillbaks med kameran typ i helgen så blir det fan åka av! Då blir det fler inlägg, promise. Oj vilket onödigt inlägg det blev nu hehehehehehheheehhehe... Slänger in en bild på uppslaget jag har gjort nu plus en bild på mig och Jullän som kossor som vi gjorde igår haha! Herå

Ps. Ni vet väl att ni kan trycka på alla bilder så blir de stora?
Just saying!

Då vs nu...

...vet inte med er men förutom att jag har typ gulgröna tänder på andra bilden så röstar jag nog på nu haha!

Bokomslag

Sitter på graflektionen och skriver ut bokomslagen och fixar. Förresten så kommer det bli rätt fula bilder ett tag nu för Angelica har kameran med sig utomlands så jag måste använda mobben... Men nu ska jag fortsätta, puss!

Sjukling

Är sjuk, igen. Suck! Vaknade försent imorse med ont i halsen efter en natt med världens hosta så mamma sjukanmälde mig. Bara för det så hade de någon inspelning i skolan och grejer, verkligen min otur! Idag har jag gjort brownie i mugg (tips från Isabelle), kollat vänner, pluggat lite och städat rummet. För att ha världens huvudvärk så är det rätt bra tycker jag! Bjussar på någon konstig bild, puss finisar 

Två bilder och tråkig text

Är genomblöt nu haha, var på björnträning nyss och efteråt så blev jag och Angelica utsatta för vattenkrig! Men det var som vanligt jättekul där. Annars så har jag varit i skolan och haft världens äckligaste huvudvärk, så...har ingenting att skriva. Tråkbajs, puss hej mogen tjej!

Gårdagen i bilder

Snygga cheyer

Till alla nära

Det är just kvällar som ikväll som det slår mig hur lycklig jag är. Jag har sån jävla tur! Vill inte gå runt och säga/skriva tack till folk hela tiden pga risken att låta som världens drama queen men seriöst... Sitter här nu och har ätit middag för ett tag sen och har köpt en ben&jerry som ligger i frysen. Jag åt middagen och tänkte inte på vad den innehöll utan på hur den smakade. Jag åt tills jag blev mätt, inte tills äs sa åt mig att det räckte. Jag gick ner till vivo men tänkte inte på vad jag förbrände utan på hur skönt det var med en promenad, jag köpte en glass utan tankar på kalorier och jag kommer äta den ikväll utan ångest. Jag glömmer bort ibland hur långt jag har kommit, men jag glömmer aldrig bort hur mycket hjälp jag har fått. Är inte helt frisk än men är så jävla nära nu och jag hade aldrig kommit någonstans utan vänner och familj. Det låter så lame men jag menar allvar, en ätstörning kan man inte erkänna att man har själv, folk runt omkring måste märka det. Vänner och familj måste ta mod till sig och våga lägga sig i trots att det kanske känns fel. De måste ta tid från sina egna liv och hjälpa till att rädda någon annans. Det var först efter några veckor i behandlingen som jag verkligen kunde erkänna för mig själv att jag var sjuk, så om ni inte hade gjort någonting så hade det bara fortsatt. Nu lever jag på ett sätt som jag var helt säker på att jag aldrig skulle få göra igen. Jag tänkte alltid att "jag kanske slutar räkna kalorier men jag kommer alltid plågas av äs, varje dag - alla dagar". Jag såg ingen utväg, jag vågade inte hoppas på att jag skulle få slippa det. Sen började behandlingen och jag tänkte "när jag blir frisk så kan jag gå ner igen och börja räkna", det var det jag längtade efter men nu sitter jag och blir nästan rädd för mina egna tankar som jag hade förut. Aldrig någonsin vill jag tillbaks dit, jag ville ha kontroll men det var jag som blev kontrollerad av äs, jag ville åt perfektion men såg bara jävligt ful ut. Det är läskigt hur fast man kan bli i sjukdomen, man blir helt insnöad och mår så fruktansvärt dåligt. Sen tänker man bara på sig själv, man har varken tid eller kraft att bry sig om andra. Jag ville hjälpa vänner med sina problem men jag var så självupptagen att jag satte alla andra åt sidan. Ändå fick jag hjälp av de personerna som jag hade tryckt bort totalt, just därför är jag så tacksam. Tack tack tack, jag lovar att lyssna på allt ni har att säga nu haha..

Jag vill inte vara så himla djup och överdriven men kan inte hjälpa att känna mig så lyckligt lottad. Jag har er i min omgivning att tacka för att jag får leva igen nu! Äs finns kvar men fan inte mycket, ibland får jag ångest men jag har aldrig varit lyckligare än jag är nu. Tänk att jag trodde att jag aldrig skulle få må bra igen, att jag aldrig skulle sluta känna mig misslyckad, att jag alltid skulle jämföra mig med andra, att jag alltid skulle tycka att jag var för fet. Tyvärr är min självbild fortfarande dålig på det sättet att jag fortfarande känner mig stor. Jag hoppas att det blir bättre snart, för utöver det så känner jag mig som vilken frisk person som helst. Sen är det fan bara några få kilon kvar nu tills jag får träna! Men det jag ville få fram i det här långa och ganska konstiga inlägget är att NI ÄR SÅ JÄVLA BÄST. Ni vet själva om ni kan ta åt er, jag vill bara bjuda er på en utlandssemester eller något! (Fast nä har bara tjugo kronor)... Men ni förstår, tack!!

/ Lycklig chey

Bulletproof

Sådärja, då var man hemma igen! Tyvärr har mamma datorn där nere så kan ändå inte ta nya foton osv haha... Igår var jag hos Kim och vi gjorde i princip ingenting (dåligt väder) men ändå mys. Skriver sen när jag har någonting vettigt att skriva haha, puss!

Inga inlägg

Ska till Bredäng nu och har glömt både kameran och usbsladden så skriver imorgon istället! Puss

Hon är verkligen så jävla bra!

Bittertanten har talat

VARFÖR KAN JAG INTE PLUGGA!? Det går inte! Jag har verkligen försökt i flera timmar nu, men har bara skrivit en halv sida. Blir så ledsen på riktigt, känner mig så dålig men tankarna bara flyger iväg och även när jag verkligen försöker stänga ute allt annat och koncentrera mig så går det inte att förstå. Jag läser och läser men förstår ingenting! Vad fan är det för fel när jag inte kan få in enkla saker? Jag orkar inte... Det borde finnas varningstext på plugg. Typ "kan ge dålig självkänsla", för jag känner mig verkligen inte smart när ingenting går in i min lilla hjärna. Suck.

Min gurka är på besök!

Promenad med min stora vita bebis

Daydreamer

Varför är jag vaken nu!? Jag gick och la mig sent och satte klockan på tio för att jag är ledig idag men självklart vaknar jag! Suck... Ilandsproblem är jobbiga ibland haha. Nu ska jag sätta mig och glo på gamla Desperate Housewives avsnitt och sen får vi se vad jag hittar på sen, vet bara att jag måste plugga. YAAAY!!